Om bandpasslådanGemensamt för alla bandpasslådor är att elementen är inbyggda och syns
därför inte. Återgivningen sker enbart genom portarna, där den ena porten
står för djupbasen, och den andra för midbasen. Teoretiskt sett behövs
inga delningsfilter till dessa lådor, då rören har begränsat frekvensomfång.
Lådan har så att säga ett inbyggt delningsfilter, som normalt skär vid
ca 80 - 150 Hz med ca 18 dB/oktav. En nackdel med denna lådtyp är att transientåtergivningen oftast blir miserabel. Diagram - Bandpass
typ 1
|
Bandpasslåda typ 1 har två kammare. En sluten där elementet sitter
och en framför, med ett basreflexrör. Den har ungefär samma egenskaper
som den slutna lådan, men pga. att elementet är inbyggt, kommer lådan
att bli ett bandpassfilter. Nedåt i frekvens finns begränsningarna
i element- och lådegenskaperna, och uppåt i frekvens sitter begränsningarna
i röret. All energi kommer att ta denna väg, så det gäller att dimensionera
rätt för att undvika stora lufthastigheter genom röret. Då denna låda endast har ett rör ut i det fria, är frekvensområdet något mer begränsat, jämfört med brodern med två rör (bandpasslåda typ 2). Exempel på frekvensgång finns nedan: |
Denna konstruktion har ett frekvensområde på kring 40-120 Hz. Det räcker
visserligen väl, men knep har använts för att nå detta. Man kan få bredare
frekvensgång på bekostnad av verkningsgraden. En bredare frekvensgång
ger lägre verkningsgrad.
Denna bandpasskonstruktion har två rör. En i varje kammare (framför och bakom elementet). Detta gör lådan mer lik en vanlig basreflexlåda. Det bakre röret avstäms vid en låg frekvens, och det främre röret vid en hög frekvens. De båda rören avstäms så att en jämn frekvensgång erhålls. Denna låda har därför ett bredare frekvensomfång än lillebror (bandpasslåda typ 1), men den är mer känslig för felberäkningar. Exempel på frekvensgång nedan: |
Man brukar inte använda dessa lådtyper i hifi-anläggningar, då transientsvaret
inte är det bästa.
Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |