|
||||||||||||
Om basreflexlådan
Om en sluten låda kompletteras med en öppning förändras lådans egenskaper markant och man får en s k basreflexlåda. Röret i lådan är utformat så att lådan bildar en akustisk resonanskammare, vars resonans vanligen väljs så att den överensstämmer med element och låda.
Om konen rör sig med en frekvens nära basreflexresonansen blir resultatet ett högre ljudtryck än om resonansen inte hade funnits där. Runt resonansen kommer nästan allt ljud från röret. Ovanför och under resonansen kommer ljudet huvudsakligen direkt från konen. Vid resonansfrekvensen arbetar lådan som en akustisk fasvändare och det är detta som gör att basen inte släcks ut genom akustisk kortslutning. En basreflexlåda med korrekt placerad resonans når längre ner i basen än den slutna lådan. Man bör dock undvika felaktiga dimensioneringar, då det kan leda till trasiga högtalare.
Riktigt små lådor i förhållande till konarea är ofta inte så lämpade att göra ett basreflexsystem av. Bidraget från basreflexporten blir mycket litet i små lådor. En sluten låda är då ett bättre alternativ. En undre gräns på lådan är: konarean (i cm2) / 20. Exempelvis minst 10 liter med 200 cm2 (8 tum).
Basreflexlådan har ofta setts med misstänksamhet av många audiofiler. Basen blir "luddig". Ofta beror problemet på dålig dimensionering, inte på principen som sådan. En rätt konstruerad basreflexlåda har en snabb djup basåtergivning utan "bummel". Många av HiFi-världens bästa högtalare bygger på denna princip. Konsten att bygga en basreflexlåda ger helt unika möjligheter att påverka klangen i basregistret. Men det går inte att spika ihop en låda på måfå, det är dömt att misslyckas. Korrekt dimensionerad låter däremot basreflexlådan mycket bra. En bra konstruktion är en kombination av rätt element i rätt låda med rätt basreflexavstämning.
Exempel på frekvenskurva:
Basreflexlådan är helt klart den mest använda konstruktionen. Kanske för att den är enkel att bygga och att resultatet oftast blir väldigt bra. Jämfört med den slutna lådan, har basreflexlådan ett rör som binder luften inuti lådan med luften utanför lådan. Detta hjälper till i djupbasen, och en bredare frekvensgång erhålls. Det går dock inte att välja rördimensioner på måfå. Det gäller att hitta rätt avstämning för att få en jämn frekvensgång. Exempel nedan:
Den tjocka svarta linjen visar den totala frekvensgången för element och
port. Den röda kurvan visar portens bidrag. Det syns tydligt att avstämningen
placerats runt 45 Hz. Den blå kurvan, som visar elementets ljudkurva,
visar att porten avlastar elementet vid avstämningsfrekvensen, som därför
i princip står helt stilla. Porten återger alltså större delen av ljudet
kring 45 Hz.
Man skulle kunna försöka att dra ut frekvensgången genom att placera avstämningen lägre. Men bidraget från elementet blir då så svagt att röret inte får mycket att hämta kraft ifrån. Resultatet blir då ungefär som en dåligt beräknad sluten låda.
Om vi vänder på det - och väljer en högre avstämning - så får vi en väldig puckel (peak) i kurvan istället. Detta kanske kan låta kul en stund, till rätt sorts musik, men inte i längden. Dessutom skulle man hellre kunna åstadkomma samma effekt, genom att minska lådvolymen.
Beräkningsexempel
Hur tar man fram en lämplig volym och rör till en basreflexlåda? Ja, det är inget som beskrivs på ett A4-blad, men en viss bild av det hela kan jag försöka ge, genom att beskriva hur mitt beräkningsprogram - LSPWin - beräknar lådorna.
Som utgångspunkt från beräkning av basreflexlådor används Neville Thiele och Richard H. Smalls tillvägagångssätt, som när de kom fram betydde ett avgörande avsked till "försök/fel- metoden". Huvudprincipen är, att till ett givet element (och dess data) endast finns en idealisk låda. Det är denna idealiska låda, som beräknas med alternativet Funktioner - Lådförslag. Tanken är att försöka få en så jämn ljudnivå över hela det tänkta frekvensområdet.
Emellertid är det inte alltid ändamålsenligt att "nöja sig" med en sådan låda: kanske blir lådan för stor eller för liten, kanske räcker frekvensområdet inte djupt nog osv. Med modifiering tillåts det att gripa in aktivt i formgivningen av systemet: du kan fritt specificera en lådvolym, se hur det påverkar frekvenskurvan och arbeta dig fram mot ett mera passande resultat. På samma sätt är det möjligt att flytta upp eller ner portens resonansfrekvens (avstämning), som har avgörande inflytande på frekvensgången. Skulle försöken med modifiering ändå gå snett, kan du vända tillbaka till den idealiska lådan genom att återigen välja "Lådförslag".
Diagrammet nedan visar exempel på ett element i olika lådvolymer. Lämplig volym är i detta fall 35 liter (svarta kurvan). Den blå och gröna kurvan visar skillnaden om man halverar respektive dubblerar lådvolymen med bibehållen rördiameter och längd.
Diagrammet nedan visar exempel på ett element i en och samma låda, där basreflexrören har olika längd. Lämplig rörlängd är i detta fall 18 cm (svarta kurvan). Den blå och gröna kurvan visar skillnaden om man halverar respektive dubblerar rörlängden.
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |