|
||||||||||||
Frekvensgången...
Frekvensgången visar ljudstyrka i förhållande till frekvens. Som du kan
se i diagrammet nedan, så är stiger ljudnivån ju högre upp i frekvens
man kommer. Med vanlig musik blir resultatet bara att den djupaste basen
är något dämpad. Den ljuder alltså inte lika starkt. Över 100 Hz är
frekvensgången jämn och fin. Den undre gränsfrekvensen (eller F-3dB-punkten
som man också kallar den) är i exemplet ungefär vid 90 Hz. Man brukar
ange F-3dB-punkten när man talar om hur djupt ett system kan spela. Under
denna frekvens sjunker nivån nämnvärt och man börjar höra skillnad i ljudnivå.
Nu är 90 Hz ganska högt. Exemplet är hämtat ur ett system med en sluten
låda, som ofta har en högre undre gränsfrekvens än andra lådor. En annan
detalj med den slutna lådan är att kurvan inte bryter lika brant under
F-3dB-punkten som andra lådor.
Y-axeln i diagrammet visar här alltså ljudnivån i dB, och X-axeln visar
frekvensen. Värdet för dB är kanske lite kryptiskt. Programmet räknar
fram elementets känslighet i dB/m/w, och anger detta värde som referens.
I detta fall ca 89 dB. Där kurvan är helt rak, är alltså känsligheten
89 dB/m/w. Om ingen känslighet är beräknad, används värdet 0 som referens.
Om lådan har en puckel i frekvensgången blir det alltså +dB, om den har
en dipp får man -dB.
Värdet kan egentligen bytas ut mot vad man vill. Om du spelar med en ljudsyrka
på 110 dB, så är ljudnivån 107 dB vid F-3dB-punkten. Inte så svårt va?
Konutslag
Här ser vi hur stort konutslaget blir i en basreflexlåda. Ju lägre frekvens,
desto längre konutslag. Det konstiga fallet i kurvan beror på basreflexröret,
som avlastar elementet vid avstämningen (i detta fall ca 40 Hz). Därefter
stiger den dock markant. En sluten låda får inte detta fall, då den inte
har någon avstämning, och konutslaget blir inte heller lika stort vid
riktigt låga frekvenser.
Antalet millimeter i Y-axeln beräknas på den inmatade effekten, och man
får se upp så man inte överskrider elementets maximala konutslag vid rimliga
effekter. Många använder tillockmed speciella subbasfilter som delar bort
de lägsta frekvenserna, för att undvika problem med för stora konutslag.
Impedans
Impedansgången i exemplet nedan är gjord med en basreflexlåda. Att impedansen
stiger mot högre frekvens, beror på induktionen i talspolen.
Transientsvar
En transient är definitionsmässigt en kort ljudimpuls. En trumma är ett
bra exempel. Anslaget på ett piano är också att betrakta som en transient.
I det senare fallet går ljudet över i en sakta utklingande ton, medan
ljudet i första fallet slutar nästan lika abrupt som det började. Hur
väl en högtalare förmår att återge dessa ljud kallas transientsvar.
En kort tonstöt läggs på en bashögtalare. Naturligtvis önskar man att
samma sak ska komma ut som ljud. Alla högtalare kommer tyvärr att förvränga
signalen mer eller mindre. I figuren ovan blir pulsens början orolig och
får en lång svans i slutet. Transientsvar kan visas med flera typer av
diagram. Ovan är ett av dem.
Lufthastigheten genom porten
Luften genom en basreflexlådas port kan naturligtvis också beräknas och
baseras på den inmatade effekten, och hastigheten är högst just vid avstämningen.
Om hastigheten blir för hög, uppstår otrevliga blåsljud i porten. Detta
kan undvikas genom att välja större rördiameter och/eller montera rör
med konade ändar. Detta minskar turbulensen markant.
Japp, det var några diagram det. Fortfarande frågor? Skriv ett e-brev.
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |