|
||||||||||||
Gererellt om diskant-element
På marknaden finns det diskanter i många varianter. Den vanligaste principen idag är nog en liten bebehandlad tygdom. Dessa diskanter ger ofta ett vackert ljud utan otrevliga resonanser. Det finns också modeller där domen är gjord av metall. För att det ska fungera måste metallen vara både mycket hård och lätt. Den låga vikten är ett krav för att man ska få en rimlig känslighet (en tyngre kon kräver mer energi för att vibrera). Är inte domen tillräckligt hård uppstår mycket skarpa resonanser i det hörbara området.
En metallhögtalare får en något annorlunda klang (trots att frekvensgången kanske är identisk med sin motsvarighet i tyg). Kondiskanter av papp eller plast förekommer egentligen bara i de allra enklaste och billigaste högtalarna. Materialen är billiga men räcker inte riktigt till för hifi. Däremot finns det utmärkta diskanter med en kon av metall. Ljudkaraktären liknar den hos en metalldom.
Bandelement
Bandelement är lite speciella i konstruktionen. Man använder ett platt
magnetsystem som består av mängder med mindre magneter. Mellan magneterna
ligger vad som både är ett membran och talspole. Den stora fördelen med
ett bandelement är den mycket jämna drivkraften. Alla delar av membranet
påverkas samtidigt och åt samma håll. I en traditionell konhögtalare är
drivkraften koncentrerad till centrum och fördelas ut över konen. Bandelement
blir genom sin konstruktion befriad från många resonansproblem. En svårighet
är att göra membranet tillräckligt lätt för att få en rimlig känslighet.
Dessa högtalare blir ganska dyra, men får å andra sidan speciella ljudande
egenskaper. Ljudet blir mycket "lätt" och "luftigt".
Transientegenskaperna blir genom den speciella drivningen av membranet
också ovanligt bra.
Bandelement har ytterligare en speciell egenskap. Vanliga runda högtalarelement
strålar ut ljudet i en "akustisk kon", dvs lika mycket åt sidorna
som uppåt och nedåt. Ett bandelement sprider ljudet betydligt mer horisontellt
än vertikat, därmed reduceras tidiga reflexer från golvet. Den horisontella
spridningen är dessutom mycket större än för vanliga kon- eller domelement.
Piezoelement
En annan populär form av högtalarelement är s k piezoelement. Det finns både mellanregister och diskanter. Priset är, tack vare mycket få ingående delar, mycket lågt. Tyvärr är ljudkvaliteten inte den allra bästa, men duger gott i enklare konstruktioner. Ett piezoelement är ganska speciella så tillvida att det är kapacitivt, dvs själva piezokristallen som genererar ljudet är elektriskt sett en kondensator.
Hornhögtalare
Precis som med bashögtalare kan mellanregister och diskanter förses med ett horn för att höja verkningsgraden. Horn för bashögtalare blir mycket stora, men vid högre frekvenser blir storleken reducerad. Det blir därför realistiskt med mellanregister- och diskanthorn även i hemmastereon. Ett horn har ofta en känslighet på en bit över 100 dB mot runt 90 dB för vanliga konhögtalare. Man kan få samma ljudtryck med en tiondel av förstärkareffekten! Man ska dock tänka sig för innan man väljer ett horn i en renodlad hifihögtalare. En orsak är spridningen som i många horn inte är så bra. Rakt framför hornet blir ljudet mycket hårt och påträngande. En bit åt sidan blir det istället en smula stympat, man hör istället mer reflexer från väggarna.
I en högtalare som främst är avsedda för danslokaler eller som orkesterhögtalare
är däremot horn förträffliga! Dels på grund av den högre känsligheten,
men även då ljudkaraktären inte blir lika markerad på lite avstånd. Det
lite hårda ljudet passar dessutom ofta bra till dansmusik. Speciellt
trummor och blås får ofta det rätta bettet i en hornhögtalare
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |