|
||||||||||||
Amplitud: I högtalarsammanhang kan det översättas med styrkan på en rörelse. Om ett baselement arbetar med en hög slaglängd kan man också säga hög amplitud.
Baffel: Den sidan på en högtalarlåda som elementet sitter på.
Bandbredd: Det frekvensområde som tas om hand av ett högtalarelement eller delningsfilter.
Bi-amping: Anslutningsterminalerna på högtalaren är uppdelade så att man kan ansluta separata förstärkare till varje element.
Bi-wiring: Anslutningsterminalerna på högtalaren är uppdelade så att man kan ansluta separata ledningar från förstärkarens utgångsterminaler till högtalarens olika register.
Delnings-filter: Elektriskt kretslopp i högtalare som delar upp musiksignalerna i diskant, mellanregister och bas och skickar dem vidare till de respektive enheterna.
Diffraktion: Reflektion och spridning av ljudvågor kring skarpa kanter på t ex lådan eller tygramen. Mellanregister- och diskantområdet är speciellt känsligt för detta. Kan orsaka förvrängning/färgning av ljudbilden.
Driver: Typiskt en diskant- eller en mellanregisterenhet, ofta mycket kraftig, som är avsedd för montering bakom ett horn.
Effekt: Den energi som skickas in i högtalaren. Mäts i watt (W).
Egenresonans: Egensvängning i ett material som har en eller flera frekvenser det helst vill röra sig med. Frekvensen beror på materialets vikt och styvhet.
Elementparametrar: Egenskaperna hos ett högtalarelement som beskriver dess elektriska och akustiska uppförande.
Faslinjäritet: Återgivning utan fasvridning.
Fasvridning: Tidsförskutning av några frekvensområden i förhållande till andra, vilket kan vara oönskat.
Ferrofluid: Magnetisk olja som används i diskantenhetens talspolespalt. Används för att talspolen ska kunna klara av större toppeffekter, eftersom oljan leder ut värmen i magneten.
Filterbranthet: Lutningsgraden i ett delningsfilters avskärning. Uttrycks dB/oktav.
Frekvensgång: Ett uttryck för sambandet mellan ljudstyrka och frekvens. Bra ljudåtergivning förutsätter att alla hörbara frekvenser (ca 20 - 20.000 Hz) återges i stort sett lika kraftigt (linjär frekvensgång). Frekvensgången finner man med hjälp av mätkurvor i ett koodinatsystem med ljudstyrkan angiven i dB på Y-axeln (den lodräta) och frekvensen i Hz på X-axeln (den vågräta).
Horn: Trattformad försats till driverenhet. Kopplar membranet bättre till luft och förstärker därmed ljudet. Används ofta till diskant.
Hz: Förkortning för Hertz. Mätenhet för svängning per sekund (frekvens).
Impedans: Växelströmsmotstånd, mäts i ohm. En kombinerad effekt av en högtalares likströmsmotstånd, induktans och kapacitans. Anger hur hårt högtalaren belastar förstärkaren. Normalt ligger högtalarens impedans på mellan 4 och 8 ohm.
Isobarikkoppling: Två basenheter monterade i motfas mot varandra. Därmed uppnås att de två enheterna uppför sig som en större och mera styv enhet, vilket ger större effekt och renare bas.
Klippning: Förvrängning som uppstår när en förstärkare tvingas återge en större förstärkning än dess strömförsörjning klarar av. Eftersom delningsfiltret i högtalaren inte har någon möjlighet att avgöra frekvensen på en avklippt signal, blir speciellt diskanten mycket drabbad då denna också kan få bassignaler och risken för haveri är överhängande.
Kon: Formen på membranet hos de flesta bas- och mellanregisterelementen.
Kondensator: Frekvensberoende komponent som i delningsfilterkretslopp används för att leda de höga frekvenserna och spärra för de låga.
Känslighet: Det ljudtryck, angivet i dB, som mäts på en meters avstånd rakt framför högtalaren, när den mottar 1 watt från förstärkaren.
Ljudbild: Den mentala bilden av en precis lokalisering av de olika ljudinstrumenten.
MDF: (Medium Density Fibreboard) liknar vanlig spånplatta, men är betydligt finare och har valsats under högt tryck. Det ger en mycket tung och resonansfattig fiberplatta som därför är lämplig för högtalarlådor.
Membran: Den del i en dynamisk högtalare, kopplad till talspolen, som flyttar luften och producerar ljudet. Har vanligtvis formen av en kon eller dome.
Motstånd: Komponent som minskar strömstyrkan i ett elektriskt kretslopp. Motstånd mäts i ohm.
Oktav: Dubbla eller halva frekvensen. En oktav under 2000 Hz är 1000 Hz. En oktav över 2000 Hz, är 4000 Hz.
Spole: Frekvensberoende komponent. Används i delningsfilter för att leda de låga frekvenserna och spärra för höga. Verkar motsatt en kondensator.
Stereo-perspektiv: De 3-dimensionella informationerna i en stereoåtergivning med två högtalare. Bra högtalare kan, förutom det perspektiv som placeringen av själva ljudkällan ger, även återge djup, höjd och bredd i ljudbilden. Det är alltså identiskt när högtalarna "försvinner" i ljudbilden.
Stående vågor: En ökning av ljudnivå vid en speciell frekvens, beroende på det aktuella rummet eller lådan. Uppstår ofta i utrymmen med parallella väggar, där ljudet studsar fram och tillbaka vilket ger den ökade nivån.
Talspole: Spole av mycket tunn tråd (ledning) lindad runt ett "rör" som sitter baktill på högtalarmembranet. Talspolen är "hjärtat" i högtalarelementets "motor".
Terminaler: Kopplingsdosan i högtalarlådan dit man ansluter högtalarkablarna.
Upphängning: Den del av högtalarelementet som håller membranet på plats.
Verkningsgrad: Beskriver hur effektivt elementet omvandlar förstärkarens effekt till mekaniska svängningar. Brukar som regel vara under 1 % av den tillförda effekten.
dB/oktav: Anger hur hårt delningsfiltret skär igenom t ex bas och diskant. 6 dB/oktav (1:a ordningens filter) anger, att ljudtrycket ändras 6 dB per frekvensfördubbling eller halvering. Andra typer är 12 dB/oktav (2:a ordningens filter), 18 dB/oktav (3:e ordningens filter) osv.
dB: Förkortning för decibel. Mätenhet
för ljudtryck (styrka). I detta sammanhang motsvarar 10 dB en fördubbling
eller halvering av ljudtrycket.
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |