|
||||||||||||
Jens Wetterskoog
Bilder:
1. Byggsats
– Bilden beskriver de delar som skapar det jag kallar för innerlådan.
Se särskilt baffel och sidoväggar med listor pålimmade, samt de inre stagen
med hål uppborrade i syfte att stabilisera väggarna.
2. Tvär –
Bild från monteringsarbete
3. Sidomont
- Bild från monteringsarbete
4. Vägg – Visar
tvärsnitt på baffeln av färdig högtalare
5. Stöd – Visar
min upphissningsanordning med flankanligg för spikes
6. Fram
vänster – Visar sidovy på komplett högtalare
7. Båda – Visar
placering i rummet
Syftet med bygget var inte att skapa någon audiofilhögtalare med neutralt
och balanserat ljud, utan för mig handlade det om andra egenskaper.
Det händer att vänner och bekanta frågar mig om råd vilka högtalare de
skall köpa - frågan är för mig omöjlig att besvara om man inte samtidigt
har en budget samt även beskriver vad som skall spelas på högtalarna.
Som jag tycker har utveckling inom hemmabiobranschen skapat ett behov
av en ny typ av högtalare - en högtalare som har förmågan att återge de
mest vidriga energiförloppen i actionfilmer som exempelvis T2 och Jurassic
Park. Har du sett Eldstorm (Back draft)? Den har några grymma scener med
eldsvådor... attan vad mäktigt det låter när det brinner våldsamt i den
filmen.
Syftet med min konstruktion var att skapa sidohögtalare med rejäla resursertill
min hemmabioanläggning.
Nu till konstruktionsarbetet! Bestyckningen består av ett 15” element
kompletterat med mellanregister- och diskanthorn liggande på lådan.
15”-elementet är av fabrikatet CORAL 15L101. Jag har visserligen inte
hört
samtliga baselement på marknaden, men detta torde vara ett av de bättre
som
tillverkats. I hjärtat sitter en Alnico-magnet på 7(!) kg, vilket borgar
för
full kontroll på konrörelserna. Jag köpte dessa element begagnat 1984
(!) på
2nd hand –annons i Hifi&Musik-tidningen, och har faktiskt sedan dess
försökt
få tag på ytterligare ett par. Trots att jag sedan 15 år är prenumerant
på
Hifi&Musik-tidningen har de aldrig dykt upp igen. Det senaste årens
utveckling på internetfronten har öppnat nya möjligheter i utländsk media.
Trots försök i USA, Tyskland och Japan har jag inte fått napp någonstans.
Så
jag har gett upp, de finns helt enkelt ej att tillgå!
Lådan sattes till innervolym 205 liter och avstämning 35 Hz.
Jag snickrade ihop en låda, tyvärr av 22 mm spånskiva (jag skulle ha valt
MDF). Utanför lådan monterades sedan lister om 10 mm för att skapa en
luftspalt. På listerna monterades sedan 16 mm MDF med körsbärsfaner. Det
skulle ha varit 22 mm MDF, men tyvärr missförstod snickeriet mig. Med
andra
ord består väggen av en sandwichkonstruktion av 22 mm spånskiva- 10 mm
luft
–16 mm MDF.
MDF-skivorna var fasade 45 grader i alla riktningar, vilket medfört att
det
inte finns några skarvar någonstans. Anledningen till detta är att jag
tycker att det är snyggast. Men även invecklat, en hel del passningsarbetet
krävdes för att få alla skarvar täta. På baffeln sitter sedan en homogen
stavlimmad körsbärsskiva på 22 mm, betsad i svart färg. En rent estetisk
åtgärd. Jag kalkylerade vikten i konstruktionfasen till ca 70 kg. När
jag
vägde den färdiga högtalaren stod vågen på 92 kg!! Jag glömde räkna in
15”-arens vikt samt de ca 200 skruv av olika storlekar som sitter i lådorna.
Sedan kommer det fina i kråksången, luftspalten. För att uppnå maximal
stabilitet och resonansfrihet kan man fylla och tömma denna luftspalt.
Detta
är ju helt nödvändigt då vikten i tom låda som nämt är 92 kg. Jag vänder
lådan upp-och-ner och fyllde luftspalten med blästerkulor, och monterade
på
en list för att sluta om spalten undertill på lådan. Kulorna är av stål,
dimensionen är ca 0,2 mm och densiteten 7,8 kg/dm3. Jag vägde alla kulor
jag
fyllde i luftspalten och kan konstatera att lådorna har en vikt på ca
160
kg/st.
Nästa problem var att kunna flytta lådorna samtidigt som att de skulle
stå
stabilt vid användning. Efter ett tags funderade var lösningen solklar.
Jag
monterade på hjul underst på lådan, det löser problemet med att kunna
flytta
kolosserna. Jag var dock föga nöjd med att ha dom på hjul under spelning.
Därför fick jag iden att hissa upp lådorna när de stod på rätt
lyssningsposition. Jag konstruerade för detta en anordning som kan liknas
vid den som finns på vanliga kontorsskrivbord, där höjden på borden ställs
av en skruv som ryms i respektive ben på bordet. Änden (i golvriktning)
på
upphöjningsanordning svarvades sedan i en vinkel om 80 grader så att en
spets erhölls. En motgående detalj svarvades med en vinkel om 70 grader.
Resultatet blev att 160 kg-lådorna faktiskt står på spikes med flankanligg
på diametern ca 7 mm.
Detta om lådan. Mellanregister och diskant är ju sedan helt odramatiskt
placerade på lådan. Mellanregister är Fostex FD600 driver + trälins H325,
som diskant har jag JBL 075.
Hur låter det då? Som drivning har jag ett Luxman M03-slutsteg, vilket
är
fullt tillräckligt med känsligheten på 98 resp. 100 dB på 15”-arna. Till
anläggningen finns också en Technics equalizer SH8065 med 33 band/kanal.
Denna eq ger fina möjligheter att anpassa frekvensgången.
Kör man lite häftig pop- eller rockmusik blir man fullständigt överväldigad
av den kraftfulla återgivningen. Som jag nämnde tidigare har jag i detta
fall inget intresse av en rak frekvensgång med neutralt ljud, så en trevlig
puckel har jag skapat med equalizern.
Jag har väldigt bred musiksmak, men då jag väljer att fläska på med Zztop
(Gun love), Dr Alban (One love), Madonna (Vouge), Simple minds (See the
light) med flera blir man nästa upptryckt mot väggen av den kraftfulla
basåtergivningen. Om jag belastar allt vad jag vågar så protesterar ändå
inte baselementen, helt makalöst. Då är vi uppe i ljudvolymer så att man
knappt vill vistas i rummet (6 x 4,5 x 2,5 m). Går man sedan fram och
lägger
handen på lådan kan man eventuellt förnimma att det sitter en 15”-are
i
lådan. Trots alla ansträngningar är väggarna inte till 100% resonansfria.
Vid detta läge får man passa sig så att man ej kommer för nära mellan-
och
diskantelement med öronen, det blir nämligen väldigt obehagligt.
Det enda negativa är att det är svårt att stämma av mellanregister och
diskant mot basåtergivningen. Det kan stämma vid en viss ljudvolym, men
om
man höjer eller sänker måste man ibland hålla på och korrigera styrkan.
Vid
höga volymer tenderar ju hornkonstruktionen bli vass och det kan var lite
jobbigt.
Kör man sedan högtalarna till hemmabioanläggningen blir detta problem
ej
riktigt så tydligt. Problemen med vass mellanregister och diskant blir
ej så
påträngande. Men upplevelsen är total. Vet ej om du känner till scenen
i T2
i början när Arnold Schwarzenegger varit och snott åt sig MC-killens kläder
och hoj. Efter detta kickar han igång HD:n samtidigt som barägaren slår
upp
dörren och smäller av ett skott med sin hagelbössa…detta skott med fullt
pådrag är en otroligt mäktig upplevelse, går ej att beskriva. Alla dessa
effekter som explosioner, eldsvådor, åska, helikoptrar som kommer
överflygande bara flödar ut i rummet. Man behöver aldrig vara orolig att
överbelasta, 15"-arna rider ut alla tänkbara energiförlopp. Bland
de
vidrigaste tycker jag nog eldsvådorna i Back Draft är. Första gången jag
såg
på filmen hajjade jag till när 15”arna gick igång. Första reaktionen var
att
sänka men innan jag hann fram till volymratten insåg jag att det inte
är
några problem, det låter helt enkelt såhär när eld brinner vid dessa
ljudstyrkor. Klarar man eldsvådorna i Back draft klaras det mesta, där
tvingas 15”-arna flytta mycket luft vid låga frekvenser.
Vad gjorde jag då för misstag, och vilka råd kan jag ge andra som vill
bygga
en kompromisslös högtalare?
1. Snåla inte – använd inte spånskiva utan MDF
2. I mitt fall var konstruktionen invecklad med inner- och ytterlåda.
Rekommendationen är att börja med en prototyp i skala 1:3. Jag gjorde
ett
antal tankeblundrar som jag kunde ha undvikit.
3. Låt det få ta tid. Jag började skissa i februari –99. Idag är det 10
oktober år 2000.
Så, det var sagan om mina högtalare. Jag har döpt konstruktionen till
Colossus 160…
Med vänlig hälsning
Jens Wetterskoog
| Till sidans topp | Till förstasidan med ramar | E-post |