Sagor - Ängeln

[Sagor - Index] [Ängeln] [Drömtydningen] [Anden i Buteljen] [Somliga snokar]

Ängeln
6 april - 01

Den här dagen var Bruno vid gott humör. Han hade ju redan hunnit med att inhandla de dagliga varor som krävdes för att han skulle klara ytterligare en dag i solen. Han hade flera minuter på sig innan ugnen värmt färdigt hans snabbmat som han ordnat till innan han gått till affären.
   Då han med sin stora kasse under armen gick nedför sluttningen som ledde till hans lägenhet, mötte han en konstigt man.
  ”Hej”, sade mannen, som nu sträckt ut sin hand för att hälsa på Bruno.
  ”Hej”, svarade Bruno, något förvirrad.
  ”Det är jag som är din skyddsängel.”
  ”Det tror jag inte.”
  ”Det borde du tro!”
  ”Du har ju inga vingar. Alla sagor jag läst som handlar om änglar har ju vingar. Du kan inte flyga utan vingar!”
  ”Vem har sagt att änglar måste flyga? Och är detta en saga kanske?”
  ”Ja.”
  ”Kolla in mig nu då”, sa mannen.
   Han lyfte ett finger och lättade plötsligt från marken. Han stannade i ett svävande läge i några sekunder, innan han landade med en duns.
  ”Jag har inte övat på länge”, ursäktade han sig med. ”Jag har suttit inne, och...”
  ”Hur som helst - vad vill du mig?” Bruno avbröt honom för att slippa höra på. ”Jag kan klara mig utan skyddsängel.”
  ”Det tror alla”, svarade mannen. ”Du förstår, vi kan se framtiden. Och jag vet att du behöver mig.”
  ”Okej, vad kommer att hända då?” undrade Bruno.
  ”Det kan jag inte avslöja. Det skulle ju innebära att du skulle kunna undvika framtidens händelser, och jag inte längre behövs!”
  ”Jaja, men eftersom du är här för att rädda mig ur en kommande knipa, kan du ju lika gärna berätta vad det är, så får du ju resten av dan ledigt.”
  ”Ledsen. Det funkar inte så. Alltså, jag vet inte ännu precis vad som kommer att hända. Det finns inget öde, det vet du väl? Jag kan förutse en – och bara en - olycka precis innan den inträffar, och på så vis hinna rädda dig undan. Har du någonsin hört talas om folk som räddats av skyddsänglar, som inte varit med om en olycka? Själva olyckorna händer oftast, men det är vår uppgift att se till att du är vid liv efteråt. Fattar du?”
   Bruno nöp tag i armen på mannen och vred till.
  ”Aj”, utbrast ängeln. ”Vad skulle det där vara bra för?”
  ”Jag ville bara se om du sov. Du verkar prata i nattmössan pysen!”
  ”Du tror mig fortfarande inte? Nåja, det spelar ingen roll. Du blir inte av med mig. Det är min plikt att skydda dig idag.”
  ”Gör vad du vill, jag har i alla fall inte tid med dig”, sa Bruno som nu försökte skynda sig lite extra eftersom han inte ville komma för sent till maten.
   Mannen som utgav sig för att vara en svävande räddare följde ängsligt efter Bruno, som om han visste att något skulle inträffa inom kort. Bruno vände sig om i en hast och viftade med händerna.
  ”Nu får det vara nog. Du kan inte följa efter mig!”
  ”Ledsen, jag kan inte göra mig osynlig för dig. Bara för andra”, flämtade mannen, som inte riktigt hade sin kondition i bästa skick.
  ”Kan du gå genom stängda dörrar?” snäste Bruno, som helst inte ville få in mannen i sitt hus.
  ”Nej, men…”
   Mannen hade inte hunnit förklara sig förrän Bruno började springa ned för gatan i hopp om att hinna först till dörren. Ängeln tänkte just springa efter men ryckte till av en uppenbarelse. Barnen som kastade äpplen till varandra på var sin sida om vägen skulle träffa Bruno med en skämd frukt om han inte agerade genast. Han hade här en ypperlig chans att bevisa sin äkthet.      I sin iver att få Bruno uppmärksammad på framtidens olycka – även om den var av smärre karaktär – noterade han inte den olyckligt placerade brandposten bara några meter framför Bruno.
  ”BRUNO!” ropade han med en inträngande röst som bara hans klient kunde uppfatta.
   Brunos förvåning fick honom att vända sig om i farten, och han undvek på så vis samtidigt att träffas av det förbisusande äppelskruttet, men kraschade istället rakt in i brandposten med ett brak.
   Bruno vaknade till av en frän lukt. I köket stod mannen och försökte fösa ut den osande matlukten genom fönstret. Bruno försökte resa sig, men kom inte långt. Hans ena ben värkte, och han såg att det var inlindat i billigt tyg.
  ”Ledsen för det där”, sade ängeln från köket, och fortsatte att vifta bort röken med handdukar. ”Du har nog brutit det.”
  ”Hur länge har jag legat här?” undrade Bruno surt.
  ”Åh, bara en halvtimme eller så. Jag fick släpa dig in. Du gick inte att väcka.”
  ”Tack så väldigt mycket för det då”, mumlade Bruno. ”Inte nog med att du fick mig att bryta benet, du brände vid min mat också. Vad är du för en konstig ängel egentligen?”
  ”Hallå där, jag räddade dig från den flygande frukten. Om den hade träffat…”
  ”…om den hade träffat, hade jag suttit framför en tallrik varm mat nu, med båda benen i gott skick.”
  Ängeln insåg till sin besvikelse att han faktiskt orsakat en större olycka genom att stoppa en annan. Han stängde fönstret, lämnade köket och gick mot ytterdörren.
  ”Förlåt mig”, sade han med dov stämma medan han lämnade Bruno bakom sig. ”Jag kommer att få sparken” var det sista Bruno hörde av honom innan dörren slog igen.
   Dagen därpå kom grannen på besök som planerat, och med sig hade hon ett par gamla kryckor som skulle passa Bruno. Hon hade just stapplat innanför dörren då hon nämnde vad som just hade hänt henne.
  ”Det här måste du höra! Jag var bara på väg hem från jobbet, då en konstig man kom fram och erbjöd mig de märkligaste av tjänster…”