Sagor - Drömtydningen

Drömtydningen
7 mars - 01

Bruno satte sig på parkbänken, utmattad efter en natts vandrande. Han lade ifrån sig sitt anteckningsblock och tittade på klockan. Det var en konstig torsdag. Så upplevde i alla fall Bruno det denna morgon, då han fick se att restaurangens frukostmeny endast serverades tillsammans med öl. Bruno reste sig upp och gick bara förbi, i vetskap om att hans mjölkbehov inte skulle kunna tillfredsställas i närheten av det stället. Av en tillfällighet lade han märke till ett nyöppnat café, tillsynes helt i linje med Brunos mjölkbehov.
  ”Fri mjölk till alla stamkunder” kunde han utläsa på skylten utanför. Nyfiken gick han in genom de stora portarna. Han ryckte till av spegelbilden som kastades mot honom vid entrén.
  ”Hej Bruno”, hördes en röst säga, och innan ekot lagt sig i den stora lokalen, hade den skäggiga mannen presenterat sig som Bo.
  ”Blev du rädd?” fortsatte han.
  ”Va?”
  ”…av spegeln!”
  ”Eh, jo…”
  ”Det var min idé. Med den kan man se in i framtiden. Du mötte ju just dig själv på väg ut. Kul va?”
  ”Hur visste du mitt namn?” undrade Bruno.
  ”Nystartade företag måste skaffa en kundkrets snabbt. Du fanns med i telefonkatalogen.”
   Bruno tog ett steg in i lokalen.
  ”Se upp!” ropade Bo, och Bruno hann ducka just som en pil susade förbi honom. ”Nära ögat”, tänkte Bruno.
  ”Detta är våra pilkastare”, sa Bo och pekade på de tre damerna med höga hattar. ”De fungerar bra som prydnad.”
  ”Varför är det inga möbler här inne? Inga bord, inga stolar. Var ska man sitta?” undrade Bruno.
  ”Asch, småsaker!” sa Bo. ”Sånt får man ta allt eftersom. Först vill man ju skaffa stamkunder.”
  ”Apropå det”, sa Bruno, ”jag vill gärna ha ett glas mjölk. För ni har väl mjölk här?”
  ”Självklart. Trevligt. Låt se. Ett stort glas kostar 60 kronor. En mugg kostar 40 kr. Jag köper dem på Konsum. Ska jag fylla upp fullt?”
  ”Så länge det är gratis, så.”
  ”Tyvärr. Inget är gratis i den här världen, min vän.”
  ”Men, stod det inte fri mjölk till alla…”
  ”Stamkunder ja. För att bli stamkund måste man först handlat för minst 200 kronor under två dagar.”
   Bruno började bli smått irriterad, men bjöd ändå sig själv på ett stort glas. Han var ju värd det.
  ”Kostar det så smakar det”, sa Bo glatt, och stoppade ner sin nya sedelbunt i den annars tomma kassamaskinen.
   Bruno drack hastigt ur glaset i hopp om att bli lite piggare.
  ”Hur är det fatt”, undrade Bo. ”Du ser trött ut.”
  ”Jag är trött. Jag har hittills varit vaken i 32 timmar.”
  ”Men varför går du inte hem och sover?”
  ”Det ska jag, men först måste jag värma upp.”
  ”Värma upp?”
  ”Det är vad jag håller mig vaken för att göra.”
  ”Jag förstår inte.”
  ”Okej alltså, gillar du drömmar?”
  ”Oja, där kan man få allt. Det är perfekt. Förutom ibland, då…”
  ”Jaja, vill du höra på?”
   Bo satte sig tillrätta på en tom pall.
  ”Vissa påstår att drömmarna bidrar till att ordna intrycken från den gångna dagen, så att det blir mer system i våra erfarenheter.”
  ”Men jag trodde att drömmar var önskeuppfyllande och deras främsta syfte är helt enkelt att hindra den som sover från att vakna. Det sade i alla fall den där Freud.”
  ”Jo, men nu är det jag som pratar, eller hur!?”
   Bruno fortsatte.
  ”Vissa påstår att drömmar är mental träning för kommande utmaningar, behandling av dagens erfarenheter och utrensning i minnet av felaktiga mönster. Enligt denna teori är drömupplevelserna viktiga för inlärning och förstående. Om man sett en skräckfilm som ens psyke inte var beredd på, kan drömmen komma att bli en mardröm med syftet att göra psyket beredd på en liknande händelse i framtiden.”
  ”Man ska alltså hålla sig långt borta från otäcka saker?” sa Bo medan han satte sig på golvet med öronen på helspänn.
  ”Eller inte! Var alltid beredd är väl ett bra motto? När du slutar drömma den där dumma mardrömmen är du redo. Bra saker kan alltså komma ur drömmarna. Symaskinens uppfinnare hävdade att han fann lösningen på sina tekniska problem i en dröm. Även en känd matematiker påstår att han i en dröm löst en matematisk gåta han funderat på länge.”
   Bruno sträcker sig efter mjölkkartongen.
  ”Kan jag bara få en liten påfyllning? Det är varmt här inne.”
  ”Jaja, ta så mycket du vill, men fortsätt…”
  ”Jag har gått omkring hela natten för att skaffa på mig så många sinnesintryck som möjligt. Jag har noterat mina upplevelser i mitt anteckningsblock. Nu gäller det bara att bli så trött som möjligt, så jag kan sova riktigt länge. Medan min hjärna sorterar mina nya sinnesintryck, får jag uppleva en riktigt fin dröm. Kanske flera. Hoppas jag i alla fall. Betydligt intressantare än den här trista verkligheten.”
   Bo reser sig från golvet, borstar av sig dammet och räcker över den halvtomma mjölkkartongen.
  ”Här, ta den mjölk som är kvar. Huset bjuder. Och lycka till så mycket med dina drömmar”, sa Bo.
  ”Tack, nu ska jag gå”, sa Bruno. ”Och tack för mjölken. Jag kommer nog in imorgon också. Kanske kan jag bli en stamkund trots allt. Jag kan ju berätta om min dröm sen...”
  ”Tyvärr, det går nog inte. Vi måste stänga caféet. Som du ser har vi inga kunder.”
  ”Men jag är ju här. Och ni startade ju just.”
  ”Det hjälper inte förstår du. Så här är det i branschen.”
   Bruno tyckte det lät märkligt, men vände sig inte om då han lämnade caféet. På vägen hem gick han förbi restaurangen igen, och han såg sitt anteckningsblock ligga på parkbänken där han tidigare suttit. ”Jag måste ha glömt det där”, tänkte Bruno, och gick för att hämta det. Han satte sig ned för att läsa den sista raden på den uppslagna sidan: ”Caféet stänger trots att de bara haft öppet i en dag. God mjölk dock.”
   Då kände Bruno plötsligt hur någon ruskade om honom.
  ”Hej Bruno. Sovit länge? Du måste ha slumrat till. Kom in i restaurangen så bjuder jag på rostat bröd. Vi serverar öl till frukosten idag.”
  ”Nej tack, jag måste hem… och sova, tror jag.” Å andra sidan var han inte så trött längre.
   Eftersom han kände sig något törstig, försökte han förgäves finna den mjölkkartong som han tidigare fått. Då han inte kunde hitta den gick han för att köpa en ny dos mjölk på sitt blivande favoritcafé, men då han gick runt hörnet möttes han av en skylt: ”Lokaler uthyres.”

Oj, vad har hänt egentligen? Tror du dig veta svaret, kan du ju höra av dig. Det finns dock inga fina priser att vinna.