Sagor - Somliga snokar

Somliga snokar
2004

"Somliga snokar" är en något längre novell, drygt 80 A4. Här följer endast ett par korta utdrag, helt utan poäng.

Utdrag 1

Redan en dag i september hoppade vintern fram bakom en buske och skrämde skiten ur ett gäng fåglar. Två dagar senare var det redan noll grader kallt i den lilla byn Storby utanför den lilla staden Storstad. Dagen efter var det dubbelt så kallt. De flesta hyfsat begåvade varelser valde att tillbringa natten inomhus, men inte alla...

Två svartklädda gestalter smög längst Kvadratgatan och stannade plötsligt. Gatan var upplyst av några gatlampor, utplacerade på väl valda platser. Men det passade inte dessa två personer. De sparkade på den närmaste gatlampan så att den slocknade, och de närmade sig en väldigt prydlig dörr precis i slutet av gränden. Den ene riktade en ficklampa mot dörrens lås. Den andre ställde ner en väska, öppnade den och plockade fram en otroligt kraftfull borrmaskin, tillverkad av en man som med säkerhet visste hur man tillverkar otroligt kraftfulla borrmaskiner. I med batteriet, på med strömmen och full gas.
  Det gäller att sikta, när man ska borra upp lås. Helst bör man sikta rakt in i nyckelhålet som man ska borra upp, annars blir det snett. Han borrade, borrade och borrade. Oväsendet kunde ha väckt en halv stad. Det var dock inga problem här, eftersom ingen ännu gått och lagt sig, och de flesta av de som verkligen hörde oljudet, antog att det var någon som borrade sig in genom en dörr, och brydde sig inte mer om saken.
  Halvvägs genom låset, dog batteriet. Snabbt upp med ett universalbatteri, som även om det bara hade halva originalets batteritid, fungerade alldeles förträffligt denna halva tid, och så fortsatte de. Hittills var allting grönt. Utom de små gnistrande saker som så prydligt låg utspridda i skyltfönstret. De var blänkande gula. Och en del var kromfärgade. Och de var eftertraktade. Det var en av anledningarna till dess höga pris per kilo. De här två svartklädda gestalterna hade länge längtat efter att få sälja dessa grejer. Men först var de alltså tvungna att få tag på dem.
  Nu äntligen, kanske mest på grund av tur, var låset helt sönderborrat, och de kunde med lätthet knacka in deras egna hemmagjorda nyckel, som tidigare varit alldeles för stor för att passa i nyckelhålet. De vred och vände på nyckeln, men ingenting hände. Det var då en av dem kom med en genial idé. Den är fortfarande hemlig, men någon har en gång hört på långvägar att den innehöll en fot, en dörr, och ett väldigt kort avstånd mellan de två.
  Idén började fungera efter några försök, och fem minuter senare var de inne. Åtta minuter senare var de borta. Nittio minuter senare var polisen på brottsplatsen och konstaterade att de inte skulle få fast bovarna, eftersom de lämnat platsen.

Utdrag 2

Tina vaknade sent. Hon gnuggade som vanligt tinningarna innan hon vågade titta på klockan. Den visade att tiden nått fram till fyra på eftermiddagen.
  "Bättre sent än aldrig" sa hon tyst för sig själv, därefter väckte hon Fred. Eller rättare sagt: hon skulle ha gjort det om han låg i sin säng. Det gjorde han inte. Hans närvaro lös med sin frånvaro. Konstigt, tyckte hon. Han brukade ju aldrig vara uppe före henne.

Utdrag 3

Det fanns en tid i Marios liv då han inte kände obehag. Kort därpå föddes han. Han hade problem med känslor, sa vissa, medan andra påstod att han inte hade några känslor, och att det var problemet.
  En del personer ljuger om saker, och sedan avslöjar sig som en lögnare genom att helt enkelt erkänna eller med flit avslöja sig. Dessa människor gick Mario på nerverna. Mario själv kunde man inte lita på ens när han påstod att han ljugit om någonting.

Utdrag 4

Två skumma gestalter närmade sig med försiktighet det mörka kontoret. Inte en själ syntes till. Det kunde förstås bero på att själar inte syns så bra i mörker, men hur som helst så behöll de sin försiktighet. Dessutom höjde de sin beredskap en smula. Vad som helst skulle säkert kunna hända, och lite till.
  Uppför trapporna. Fram till dörren. Olåst! De steg på. Joel sträckte sig efter en lyskontakt, men fick snart en smäll i nacken.
  "Vad fan håller du på med", viskade Mario med övertygande basstämma.
  Joel ryckte på axlarna. De trippade vidare över golvet, men snavade snart på en sladd som låg utsträckt över golvet, och en dator föll ner på dem med ett brak.
  "Typiskt datorer!" röt Mario, och lät spänningen rinna ut i sanden.
Därefter tände han lyset i taket.