Jag skrev en gång en bok.
Ladda ner som PDF
Läs ett kort utdrag ur boken
Redan en dag i september hoppade vintern fram bakom en buske och skrämde skiten ur ett gäng fåglar. Kylan spreds sig snabbt i den lilla byn Sandby utanför den lilla staden Sandstad. Två dagar senare var det redan nollgradigt. Dagen efter var det dubbelt så kallt. De flesta hyfsat begåvade varelser valde att tillbringa natten inomhus, men inte alla…
Två svartklädda gestalter smög längst Kvadratgatan och stannade plötsligt. Gatan var upplyst av några gatlampor, utplacerade på väl valda platser. Men det passade inte dessa två personer. De sparkade på den närmaste gatlampan så att den slocknade, och de närmade sig en prydlig dörr precis i slutet av gränden. Den ene riktade en ficklampa mot dörrens lås. Den andre ställde ner en väska, öppnade den och plockade fram en otroligt kraftfull borrmaskin, tillverkad av en man som med säkerhet visste hur man tillverkar otroligt kraftfulla borrmaskiner. I med batteriet, på med strömmen och full gas.
Det gäller att sikta, när man ska borra upp lås. Helst bör man sikta rakt in i nyckelhålet som man ska borra upp, annars blir det snett. Han borrade, borrade och borrade. Oväsendet kunde ha väckt en halv stad. Det var dock inga problem här, eftersom ingen ännu gått och lagt sig, och de flesta av de som verkligen hörde oljudet antog att det var någon som borrade sig in genom en dörr, och brydde sig inte mer om saken.
Halvvägs genom låset, dog batteriet. Snabbt upp med ett universalbatteri, som även om det bara hade halva originalets batteritid, fungerade alldeles förträffligt denna halva tid, och så fortsatte de. Hittills var allting grönt. Utom de små gnistrande saker som så prydligt låg utspridda i skyltfönstret. De var blänkande gula. Och en del var kromfärgade. Och de var eftertraktade. Det var en av anledningarna till dess höga pris per kilo. De här två svartklädda figurerna hade länge längtat efter att få sälja dessa grejer. Men först var de alltså tvungna att få tag på dem.
Nu äntligen, kanske mest på grund av tur, var låset helt sönderborrat och de kunde med lätthet knacka in deras egna hemmagjorda nyckel, som tidigare varit alldeles för stor för att passa i nyckelhålet. De vred och vände på nyckeln, men ingenting hände. Det var då en av dem kom med en genial idé. Den är fortfarande hemlig, men någon har en gång hört på långvägar att den innehöll en fot, en dörr och ett väldigt kort avstånd mellan de två.
Idén började fungera efter några försök och fem minuter senare var de inne. Åtta minuter senare var de borta. Nittio minuter senare var polisen på brottsplatsen och konstaterade att de inte skulle få fast bovarna, eftersom de lämnat platsen.